Kunskap från utvecklingsprojekt överförs ofta bristfälligt till vård- och omsorgsorganisationer – varför?

Varför rinner utvecklingsprojekt inom vård och omsorg så ofta ut i sanden? Varför överförs inte kunskap och resultat från utvecklingsprojekt i högre grad till de permanenta organisationerna? Den frågan ställer Emanuel Åhlfeldt, fil. dr i sociologi och projektledare på Nestor FoU-center, i sin färska avhandling om hållbart utvecklingsarbete.

 

Resultat från utvecklingsprojekt inom vård och omsorg rinner ofta ut i sanden istället för att tas tillvara och integreras i de permanenta offentliga organisationerna. Tanken med utvecklingsprojekt är ofta att bidra till hållbar och långsiktig utveckling för brukare, organisationer och anställda, så vad krävs för att projektresultat ska bidra till detta? Författaren Emanuel Åhlfeldt, fil. dr i sociologi och projektledare på Nestor FoU-center, säger:

– Mina resultat visar framförallt att projekt bidrar till långsiktiga effekter om det finns ett aktivt ägarskap hos ledningen i den organisation som ska tillvarata projektresultatet när projektet är avslutat. Det går inte att förstå hållbarhet enbart utifrån ett snävt projektperspektiv. Att det finns en kompetent och driven projektledning, tydliga och mätbara mål, utvärdering, tydlig styrning och så vidare har ganska liten betydelse för hur projektresultat överlever långsiktigt. Sådana projektfaktorer påverkar det kortsiktiga resultatet, men inte hur det tillvaratas i någon större utsträckning.

Avhandlingen heter ”Hållbart utvecklingsarbete i vård och omsorg. Ett institutionellt perspektiv på projekt i en professionell och byråkratisk kontext” och bygger på en kvantitativ enkätstudie som inkluderar 348 utvecklingsprojekt inom vård och omsorg och en kvalitativ flerfallstudie av fyra utvecklingsprojekt inom vård och omsorg. Den är skriven vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.

Varför valde du det här ämnet?

– Jag hade före avhandlingsarbetet jobbat i flera år med olika utvecklingsprojekt och det blev oundvikligt att ställa sig frågan vad som hände med alla projekt efter att de hade avslutats. Mitt intresse för frågan växte och jag märkte också att chefer och personal tyckte att frågan var viktig. Många var trötta på projekt som de ansåg rann ut i sanden. Jag tyckte att det var viktigt att mitt forskningsämne skulle vara både teoretiskt intressant och praktiskt relevant.

Avhandlingen heter ”Hållbart utvecklingsarbete i vård och omsorg – Ett institutionellt perspektiv på projekt i en professionell och byråkratisk kontext” och är skriven vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet

Avhandlingen som sammanfattning och i fullängd