Blåsan läcker, är det ett problem?
Ett sextiotal personer deltog vid Nestors FoU-café i Haninge kommunhus den 8 mars 2012 för att lyssna på uroterapeut Märta Lauritzen och projektledare Agneta Zaar. Temat var urininkontinens, ett ämne som blivit känt i och med vinterns debatt kring blöjvägning på äldreboenden. Debatten var dock inte föremål för dagens FoU-café.
– Bäckenbotten, vilken tur, annars ramlar allting ur, säger föredragshållare Märta Lauritzen, uroterapeut vid Karolinska universitetssjukhuset, med en litet leende.
Jo, visst får man väl skoja om inkontinens trots att det är ett stort problem för många? Ofta är det så allvarligt att det hindrar människor från att gå ut på stan och att umgås med vänner och bekanta.
– Patienter som lider av urininkontinens upplever ofta inkontinens med sorg, skam, rädsla, resignation och isolering. Och personal kan uppleva motvilja, vrede och nedlåtenhet i förhållande till dessa personer. Men också ett okritiskt accepterande, en förväntan om att människor är inkontinenta bara för att de är gamla, att detta hör ihop, säger Märta Lauritzen och fortsätter:
– Personer som lider av inkontinens aktar sig för situationer där de riskerar att inte nå en toalett, de kartlägger ständigt toaletter, de vågar inte sova över hos andra, de bär mörka kläder eftersom våta fläckar syns mindre på dem.
Orsakerna till att människor får urinläckage skiftar. Det kan vara ärftligt, bero på graviditet, förlossningar, läkemedel, fysisk inaktivitet, förstoppning, övervikt och sjukdomar som diabetes och neurologiska sjukdomar. Och det kan bero på åldrande, eftersom ökad ålder bland annat påverkar elasticitet i urinblåsans vävnader.
Märta Lauritzen betonar att bäckenbottenträning är viktigt, både för kvinnor och män. Läckage som beror på fysisk ansträngning, ansträngningsläckage, går att åtgärda med bäckenbottenträning och med läkemedel och i vissa fall kirurgiska ingrepp. Så kallad trängningsinkontinens, när man läcker urin vid akut kissnödighet, är svårare att bli av med. Men även här kan man behandla med hjälp av bäckenbottenträning, läkemedel, blåsträning och akupunktur. När det gäller personer som har demens och inkontinens får personal och närstående runt omkring helt enkelt lära sig att tolka signaler på kissnödighet.
Några enkla tips, som kom upp vid gruppsamtalen på FoU-caféet, till omvårdnadspersonal och närstående:
– Se till att personen har stöd under fötterna vid toalettbesöken och att de sitter bekvämt. Det är svårt att uträtta sina behov ordentligt om ben och fötter hänger och dinglar.
– Det är viktigt att toalettbesöken ingår i de dagliga rutinerna. Låt toalettbesök, inte primärt blöjbyten, bli en del av rutinerna hos de äldre.
– Se till att göra ett lugnt intryck vid besöken hos de äldre, skapa lugn och ro vid toalettbesöken. Hetsa inte på, det påverkar toabesöken negativt. En del äldre kanske vill att man sitter med hela tiden.
Märta Lauritzen är även ordförande i föreningen Sinoba, föreningen för kunskap om inkontinens och blåsproblem. Sinoba är en oberoende intresseförening som vill tillvarata intressen för personer med urininkontinens eller blåsproblem. Hit välkomnas alla berörda eller intresserade av området inkontinens hos barn, vuxna och äldre.
Agneta Zaar från Hjälpmedelsinstitutet berättade om det nationella nätverket Nicola.nu, som vänder sig till sjuksköterskor, mas:ar, uroterapeuter och distiktssköterskor. (Nicola är en förkortning för ”Nätverk inkontinens, kommuner och landsting”). Här finns bland annat verktyg i form av blanketter för utredning, åtgärder, uppföljning och utvärdering på individnivå.
Diskussionsfrågor som personal kan ta med sig till sin arbetsplats:
– Kan alla komma till en toalett
– Vilka ingår i teamet och hur kan man samarbeta?
– Hur kan man skapa regelbundna toalettvanor?
– Hur skapar man lugn och ro vid toalettbesöket?
– Hur skapar man goda förutsättningar för blåstömning och minskat läckage?
Länkar
www.sinoba.se
Nikola, webbplats