Att ge utrymme för omsorgstagarnas sexualitet – hur gör vi?
Sexuella behov och aktiviteter fortsätter (ju) även upp i högre ålder, men det är något som sällan beaktas i vården och omsorgen om äldre människor. Ännu mindre något man talar om öppet, vilket inte var fallet på vårens Nestorcafé.
Åldrande och sexualitet är något som inte diskuteras och uppmärksammas särskilt ofta, men det var temat på vårens Nestorcafé, en kunskapsdag för vård- och omsorgspersonal i södra länet, som genomfördes i mars. Gunilla Matheney, distriktssköterska, pedagog och terapeut, föreläste i ämnet och belyste en rad frågor och dilemman kring synen på äldre människors sexliv, och hur det i sin tur påverkar den professionella vården och omsorgen.
Gunilla Matheney säger att många tror att sexualitet minskar i takt med ökad ålder, och att äldre människor i sort sett saknar sexualitet. Hon slår bestämt fast att detta inte stämmer. Sexuella behov bland äldre är inte ovanligare hos än hos yngre, och på samma sätt varierar människors sexualitet mellan individer, både bland äldre och yngre.
Vad har äldreomsorg och vård- och omsorgspersonal att göra med äldres sexuella behov? Det är väl en privatsak, något man inte lägger sig i? I den nationella värdegrunden för äldreomsorgen står att arbetet med de äldre ska bygga på respekt för människors bestämmanderätt och integritet. Detta, säger Gunilla Matheney, gäller även omsorgstagarnas sexliv. Om personalen bortser, eller inte ser, den delen av människors liv så missar man viktiga delar av omvårdnaden. Och de äldres integritet och bestämmanderätt minskar. För omsorgspersonal handlar det om att kunna stötta och ge de äldre möjligheter att uttrycka och bibehålla sin sexualitet på ett sätt som de själva önskar.
– Hur gör ni, knackar ni på dörren innan ni stiger in hos era omsorgstagare? Eller kanske att ni knackar men inte inväntar något svar? Omsorgstagarnas integritet, privatliv och hem blir en offentlig plats. Äldre har sex och onanerar precis som människor i allmänhet. Det är viktigt att omsorgstagarna ges möjlighet till avskildhet. När personalen plötsligt kliver in utan förvarning i sovrummet påverkas de äldres privatliv som kan bli integritetskränkande. Jag vill inte dela ut pekpinnar, för sånt här är svårt. Men det är viktigt att det finns en medvetenhet om detta.
Gunilla ber åhörarna på Nestorcaféet att fundera över hur man som personal kan göra för att stötta omsorgstagarna så att deras privatliv och integritet kan bibehållas. Sedan tar hon upp ämnet demenssjukdom och sexualitet.
– Demenssjukdomar kan göra att människors ”stoppmekanismer” försvagas, samtidigt som deras sexualitet kan öka. Om en person onanerar öppet i dagrummet, vad kan man göra då?
Här är det viktigt, säger Gunilla, att inte tillrättavisa eller skuldbelägga. Man kan, om det känns okej, försöka föra iväg personen och kanske låta denne fortsätta på en avskild plats.
– Tänk på att ert kroppsspråk avslöjar vad ni känner, det syns om ni tycker att det är obehagligt även om ni säger med ord att allt är okej.
Att hjälpa människor med tvättning, duschning och annan intim omvårdnad kan vara svårt både för den tar emot och den som ger omvårdnad. Hur personer upplever att ta emot hjälp är individuellt. En del tycker att det inte är jobbigt, en del tycker att det är plågsamt och utlämnande. Det beror också på hur omvårdnaden utförs. Den som tar emot omvårdnaden befinner sig i beroendeställning.
– Om en manlig omsorgstagare får erektion behöver det inte vara en sexuell reaktion, utan kan lika gärna vara en rent fysisk reaktion.
På Nestorcaféet fanns även Ellinor Isacsson, enhetschef på Tallgårdens äldreboende i Huddinge, på plats och berättade om deras hbtq-certifiering som ges av RFSL. Certifieringen innebär ett systematiskt arbetssätt för likabehandling, bemötande och mänskliga rättigheter.
Läs mer om äldre och sexualitet,
”Handtag famntag klapp eller kyss. Bemötande av närhet, sinnlighet och sexualitet inom vård och omsorg.” Guniilla Matheny
Läs mer om RFSL:s hbtq-certifiering (länk till RFSL:s webb) >